Marcus är Mästare i tredje generationen

Marcus Davidsson började hänga i morfars skomakeri som lillgrabb. Nu har han eget skomakeri och en populär webbshop. Han ser ett nymornat intresse för kvalitet hos kunderna och uppmanar fler hantverkare att göra som han – ta mästarbrev och bevisa sin kompetens. Är man rädd om sina skor är det en god idé att besöka Davidssons skomakeri.

– Ska något göras, så ska det göras bra, det är min inställning, säger Marcus bestämt.

Det plingar i dörren när jag kliver in i den stora, fräscha skomakeributiken i centrala Uppsala. Här kan man botanisera mellan högkvalitetsskor, skokräm och exklusiva skovårdslådor. Marcus kommer fram och tar i hand, en öppen och trevlig person som började sin yrkeskarriär redan som mycket liten.

På kontoret hänger en bild på Marcus som ettåring, i full aktivitet i morfars verkstad. Tre olika grenar finns inom skomakeri – lagning, nytillverkning, ortopedi. Marcus är mästare i lagning. Har tagit SM-medaljer. Sitter i Sveriges skomakarmästares förbund. Och han har att brås på.

Äpplet faller inte långt från päronträdet?

-Så är det. Min pappa Rune Davidsson i Lidköping är skomakaremästare sedan tidigt -80-tal, morfar William Jordan var också skomakare, jag var ju väldigt mycket i morfars och farsans verkstäder, men jag trodde aldrig att jag skulle ägna mig åt samma yrke resten av livet, vilket barn tror att de ska göra samma sak som sina föräldrar?

Jag förstår att du lärde dig yrket redan som mycket ung?

-Ja, jag växte ju praktiskt taget upp i skomakeriet och lärde mig grunderna, hjälpte till på somrarna, gick bredvid farsans dåvarande lärling och snappade upp ett och annat. Jag flyttade till Uppsala och tänkte plugga programmering, men studierna gick inte bra. Men jag gillade staden och ville stanna. En dag när jag var 21 ringde farsan och sa att han hittat ett litet skomakeri i Uppsala som var till salu och på den vägen är det!

 

Du är idag en av Sveriges skickligaste reparationsskomakarmästare. När började du känna suget att utveckla din kompetens?

-Det var nog tre-fyra år efter att jag startat min firma. Då började det bli riktigt kul! Jag är en tävlingsmänniska, reste runt i Sverige och hälsade på kollegor och såg en del riktigt snygga jobb, jag gav mig inte förrän jag kunde det. Hantverket i sig var det som hägrade, jag byggde min egen stil. Började med läderhalvsulning, testade olika sandpapper, skokrämer, färger. Provade om och om igen, det är så man hittar de optimala lösningarna.

Nu femton år senare har jag utvecklat nya reparationer, uppfunnit nya sätt att jobba på som andra tar efter, folk skickar lärlingar till mej, folk söker upp mej och frågar hur man ska göra jobb. Klart det känns bra.

Att bli mästare, var det självklart?

-Ja! Precis som pappa och morfar, det var självklart för mig.

Handlar det om yrkesstolthet?

-Det är ju ett bevis för mästerlighet inom ditt yrke och är värdefullt, men fler behöver förstå värdet.

Håller kunderna på att lära sig värdet av yrkesskicklighet hos hantverkare?

-Jag tror att vi står för en liten hantverks- och kvalitetsrenässans i Sveriges nu tror jag, fler kan tänka sig att köpa dyrare för att få kvalitet. Att gå till en klackbar i tunnelbanan är inte samma sak! Jag hoppas på ännu mer medvetenhet i kvalitetsfrågor.

Skor är billigt idag. Vem som helst kan kalla sig skomakare…

-Jo, när skråväsendet avskaffades i slutet av artonhundratalet avskaffades också kontrollen av hantverkarna. Det är extremt låg kvalitet på många hantverkare runt om i landet – de saknar utbildning och kunskaper. Billiga skor gör att lagningskulturen luckras upp. Men det finns ljuspunkter -en uppstickande liten gren av skohandeln är de ramsydda skorna som kostar några tusen. De ska hålla i många år och man lagar dom. Jag säljer såna skor. Dessutom säljer jag skovårdslådor och andra tillbehör, det är bra att ha både webbutik och fysisk butik. Skomakaryrket kommer att finnas kvar, men vi kommer att bli färre. Bra då om vi som finns kvar är mästare.

Varför tycker du att hantverkare ska ta mästarbrev?

-Jag säger så här: om du brinner det minsta lilla för ditt yrke så tar du först gesäll- och sedan mästarbrev. Du uppmuntrar andra, du visar kvalitetsintresse och visar att du är mån om att ditt yrke ska leva vidare.

-Mästare blir man både för sin egen och för branschens skull, avslutar Marcus.

När jag lämnar Davidssons skomakeri tänker jag att jag ska börja titta mer på mina skor – och sköta om dom.